Kunskapsbank / Tillväxtfaktorer
IGF-1 LR3: sekvens, stabilitet och laboratoriehantering
IGF-1 LR3 (Long R3 IGF-1) är en modifierad analog av insulinliknande tillväxtfaktor 1 och ett av de mest efterfrågade materialen i cellbiologisk forskning. Analogen används i odlingsmedier och receptorstudier eftersom den har en annan bindningsprofil mot bärarproteiner än den nativa sekvensen. Den här artikeln beskriver molekylens uppbyggnad, hur materialet karakteriseras och hur det hanteras i labbet.
01 / Tillväxtfaktorer
Vad skiljer LR3 från native IGF-1?
Native IGF-1 är en enkelkedjig polypeptid på 70 aminosyror. LR3-analogen bär två modifieringar: en förlängning med 13 aminosyror i N-terminalen och ett utbyte i position 3 där glutaminsyra ersatts av arginin.
Modifieringarna förändrar molekylens affinitet till IGF-bindande proteiner (IGFBP). I odlingssystem innebär det att en större andel av tillsatt material förblir obundet, vilket påverkar hur koncentrationer ska beräknas i försöksdesignen.
Molmassan för LR3 ligger runt 9 100 Da, jämfört med cirka 7 650 Da för native IGF-1. Skillnaden är viktig vid molär omräkning – två material med samma massa i mikrogram motsvarar alltså inte samma antal molekyler.
02 / Tillväxtfaktorer
Fysikaliska data och löslighet
Materialet levereras frystorkat som ett vitt till benvitt pulver. Frystorkningen sker med en bulkkomponent som skyddar peptidstrukturen under sublimeringen och gör kakan lättare att lösa.
Proteinliknande peptider i den här storleksklassen är känsliga för mekanisk påfrestning. Tillsätt vätskan långsamt längs vialens innervägg och sväng vialen försiktigt tills kakan löst sig – skaka aldrig, eftersom skumbildning kan denaturera materialet.
Lösningar med låg proteinkoncentration adsorberas lätt till plast- och glasytor. Det är vanligt att laboratorier därför arbetar med lågbindande material i pipettering och förvaring för att undvika koncentrationsförluster.
03 / Tillväxtfaktorer
Stabilitet, förvaring och alikvotering
Oöppnade frystorkade vialer är stabila under lång tid vid frysförvaring. Fukt är den största stabilitetsrisken, så vialen bör nå rumstemperatur innan den öppnas för att undvika kondens på pulvret.
Rekonstituerat material bör alikvoteras i engångsvolymer direkt efter beredning. Varje frys-tö-cykel bryter ned en andel av materialet och gör resultat mellan försök svårare att jämföra.
Notera beredningsdatum, volym, beräknad koncentration och batchnummer i protokollet. Det är den enda dokumentation som gör det möjligt att i efterhand förklara variation mellan körningar.
04 / Tillväxtfaktorer
Dokumentation och identitet
HPLC visar renhetsgraden, det vill säga hur stor andel av materialet som utgörs av målmolekylen. Masspektrometri bekräftar att molekylvikten motsvarar den förväntade summaformeln.
För modifierade analoger är identitetsbekräftelsen särskilt viktig, eftersom en LR3-analog och en native sekvens kan se likvärdiga ut i ett kromatogram men ger helt olika resultat i ett bindningsförsök.
Analyscertifikatet redovisar batchnummer, renhet, identitet och analysdatum. Vialer från samma kit kommer från samma batch och delar därmed samma analysunderlag.
Frågor & svar
Vanliga frågor
Vad betyder LR3 i namnet?
Long R3 – molekylen är förlängd i N-terminalen och har arginin i position 3 i stället för glutaminsyra.
Varför används LR3-analogen i cellodling?
Den har lägre affinitet till IGF-bindande proteiner i mediet, vilket gör tillsatt material mer förutsägbart i koncentrationsberäkningar.
Hur dokumenteras renheten?
Varje batch analyseras med HPLC och masspektrometri före frisläppning. Renheten dokumenteras till ≥ 99 % och redovisas i batchens analyscertifikat.
Hur förvaras materialet?
Frystorkade vialer förvaras torrt, mörkt och kallt. Rekonstituerat material förvaras kylt, ljusskyddat och utan upprepade frys-tö-cykler.
Får materialet användas på människa eller djur?
Nej. Allt material säljs uteslutande för laboratorie- och forskningsändamål. Det är inte läkemedel, kosttillskott eller terapeutiskt medel och har inte granskats av Läkemedelsverket.